Varför är jag rädd för ormar? Varför vågar jag inte bli kär?
Vad hämmar min utveckling?
Det kan vara ett trauma från tidigare liv som blockerar dig.
Traumaringar bildas av negativa och traumatiska upplevelser från nuvarande eller tidigare liv.
Upplevelsen sätter sig som ringar runt kroppen, en ring för varje trauma.
Diametern på ringarna eller avståndet ut ifrån kroppen, är helt beroende på hur lång tid som gått sedan händelsen inträffade.
Om vi tänker oss att händelsen inträffade för 500 år sedan så kan ringen vara ca två, tre meter från kroppen.
Traumaringarna blockerar vår aura och håller den tillbaka, vilket gör att auran är mindre än den borde vara. Om auran krymper för mycket så påverkas man lättare av negativa energier såsom gitternät (Curry, Hartmann, mm.) eller elenergier. En kraftig aura är att föredra.
Med slagrutans hjälp tonar man in sig på traumaringen, de upplevs som en vägg i auraskiktet. Man får reda på vilket chakra som påverkas och hur lång tid tillbaka traumat inträffade.
Med clairvoyant seende kan man ta fram händelsen som skapade traumaringen.
Det finns olika sätt att upplösa traumaringar, förr använde shamaner sig av trummor och ljud för att avlägsna ringarna. De slog på trumman i samma frekvens som traumaringens frekvens som därmed upplöstes.
Mitt sätt är att använda mental- och healingenergi för att ta bort traumaringarna.
Intressant att notera är att efter borttagandet av traumaringarna ökas auran minst till det tredubbla, ibland mycket mer. Man upplever oftast en lyckokänsla en bra tid efter det att traumaringarna har tagits bort, en månad är inte ovanligt. Om det beror på den ökade aura energin eller att ringarna har upplöst är svårt att säga.
Ett bra sätt att se förändringen är att mäta auran före och efter borttagandet.
När man har ett antal traumaringar som sitter på halschakrat, beroende på att man har blivit hängd eller halshuggen i något av sina tidigare liv, då har man oftast problem med halsen, såsom halsfluss, stel nacke kommunikationsproblem mm. Typiskt är också att man inte kan ha t.ex. polotröja, halssmycken eller har stora problem att knäppa översta knappen i skjortan. Slips är oftast otänkbart.
Ett flertal personer med cellskräck har blivit av med sina problem, och det kan man förstå med tanke på att kroppens cellminne har lagrat en liknande händelse, t.ex. att personen har blivit levande begravd eller instängd på något sätt. Kommer man då in i ett trångt utrymme så reagerar kroppen omedelbart.
Vad det beror på är svårt att säga men kroppen minns på något sätt händelser från tidigare liv och reagerar inför liknande situationer i detta liv.
Tonåringar som har tröttnat på livet och mår allmänt dåligt, är det en glädje att ta bort ringarna på, det är som att vända en hand. De får en mer positiv livssyn.
Det är dessa bekräftelser som gör det värt att fortsätta.
När traumat och cellminnet upplöses så reagerar inte kroppen längre för liknande situationer.
De personer som tvivlar, är det mycket lätt att övertyga, för när man arbetar med de traumaringa som uppkommit i nuvarande liv och prickar in trauma efter trauma, på året när, då släpps allt tvivel.
En del traumaringar släpper ganska snabbt, ca 30 sek, medan andra kan sitta mycket hårt. När dom sitter som hårdast talar vi om ca 3-4 minuters healing.
Vanligt är att man får försöka ta bort ringen ett flertal gånger eftersom den vägrar släppa, därför är det viktigt att kontrollera att traumaringen verkligen är borta.
Alla traumaringar går att ta bort och när dom en gång har blivit upplösta så kommer de aldrig mer tillbaka, vilket är viktigt att notera.
En kvinna hade en traumaring, ca 500 år bakåt i tiden, som påverkade hennes hjärtchakra. Händelsen som skapade traumat var att hennes älskade far gick bort. Året efter svek hennes man henne med systern, som naturligtvis skapade ett nytt trauma. Ett par år senare bad han om förlåtelse och kom tillbaka för att återigen svika henne med en annan kvinna. Återigen bildades det ett trauma. När kvinnan hörde dessa ord så utbrast hon förvånat att exakt samma händelse hade utspelats för några år sedan. Lever vi om våra liv tills vi lärt oss att inte göra samma misstag, om och om igen? Detta är ingen engångsföreteelse. Man blir lite överraskad av alla sammanträffanden. Eller har vi parallella liv? Lever vi alla liv samtidigt i olika dimensioner?…En intressant tanke